Adventsstakarna är på plats och förgyller morgnar och kvällar. Och även i år har jag en gran som lyser upp så fint på verandan. Men var är vintern?
De första hyacinterna börjar komma och sprider en härlig doft i köket.
Men jag har svårt att känna någon större glädje för min älskade Leodin blev sjuk dagen efter sin födelsedag. När vi lekte nere i hagen tappade han utan förvarning balansen och började gå i cirklar åt ett håll.
Efter akut besök hos veterinär kände jag mig lite lugnare och fick förklarat för mig att det troligtvis är vestibulärt syndrom, en sjukdom som drabbar främst äldre hundar. Jag är innerligt tacksam om det är så, för det går över om ett par veckor.
Men jag ser att han är dämpad och bekymrad att livet inte är som tidigare. Och vi sover nu på nedre plan för trappan är än så länge alltför farlig. Jag försöker vara glad och inte ömka honom, inte göra någon större sak över alla hans misstag och jag tycker redan han blivit bättre!
Jag ville berätta om sjukdomen för er som har äldre hundar för den är dramatisk. Från en helt frisk hund till sekunden senare ha en som inte klarar sig själv. Att följa veterinärens råd att ge hunden tid var de vackraste orden jag kunde få.
Jag lägger nu all min tid på min mest älskade varelse i vardagen.
Och tack för alla fina kommentarer på hans födelsedag!
Önskar er en fin första advent!
