Det som alltid funnits.

Skulle klippa ner hjärtat på tråd och använder som vanligt saxen i kökslådan, den som alltid finns där.

Och som vanligt finns alla andra redskap där, de som aldrig tycks bli utbytta. 

Hundar har alltid funnits i mitt liv men nu har jag ingen egen. Det här är grannens hund, en blyg herre som jag lånar ibland. Nej, det är inte samma HUND som rymde hit tidigare.

 Han börjar känna sig trygg hos mig nu och tycker det är spännande att få vakta vid grinden.

Jag mår bra att få ha honom här, gå promenader, leka sök och sedan höra honom snarka när han sover.

Även katten trivs med honom!

Just den här dagen.

( foto; min dotter)

Det skulle vara en söndag och kullen täckt av vitsippor, en vacker dag med sol. Så idag strödde jag ut askan efter älskade Leodin. Jag ser kullen från fönstren, och där tyckte han så mycket om att leka när han var valp. Jag var ledsen och tillät mig det. På köksbordet står nu en liten bukett vitsippor. 

Min dotter skickade mig den fina bilden. Kärlek!

Från tårar till leende.

I dag skulle vår älskade Leodin blivit 12 år och jag saknar honom så oerhört mycket. En vacker hund med mycket kärlek, stor intelligens, humor och charm. 

Äntligen kan jag även minnas honom med ett leende.

Kramar /Cia

Borta bra men hemma bäst.

Det börjar skymma och jag är hemma igen efter en helg borta och med nya intryck. 

Lamporna i huset tänds en efter en och katten är nöjd att få sällskap.

Idag åkte de tre hästarna hem igen och hagarna är avbetade och tomma. Men jag tror inte de längtade hem!

Det har varit ett par härliga veckor med liv och rörelse där nere. Och det bästa av allt, ägarna vill komma tillbaka med dem nästa sommar, lycka!

Lite dålig bild men jag har tagit ner en hög syrenhäck. Där jag står går en liten väg ner till hästhagarna, jag har haft full koll! 

Önskar er en fin start på veckan!

Päron och katt.

Det är först den här tiden på året som jag saknar ett päronträd i trädgården.

Jag bor i en gammal lanthandel och när jag köpte huset fanns ingen trädgård förutom ett äppelträd.

Tror jag ska försöka få ner ett litet päronträd i höst. Har ni tips på någon sort som klarar zon 4-5?

Första veckan på jobbet är avklarad och det blev långa dagar.

När jag kom hem vaknade Zinja och satte igång att klaga.

Det är sällan hon är så pass stilla att jag kan fota henne. Men här ska det trampas och kurras en stund.

Önskar er en fin start på veckan!

Under locket och i hagen.

Under semestern har det funnits tid att gå igenom gamla brev och foton.

De flesta väcker så klart roliga minnen! Men även vemod, saknad och sorg har kommit över mig.

LISAS vackra akvarellkort skickar jag bara vid speciella tillfällen.

Nu ska jag stänga locket och ta till vara på helgen ute i trädgården.

När jag ser ut från köksfönstren ser jag tre hästar, de gör mig så glad! De andra två får ni se en annan gång.

Trevlig helg!

Cia

Marmelad, saft och hundar.

Vinbären börjar mogna och jag har gjort en god marmelad som även innehåller vanilj och spansk peppar. Det är Leilas variant på fikonmarmelad.

Flugorna är helt hysteriska och lyckas hela tiden smita in. Är det något jag avskyr så är det flugor! Flugnäten blir räddningen.

Efter jag tipsat om rosensaft kom ägaren till världens rosallé med en flaska. Den är både god och vacker! Själv gillar jag svag saft, den i kannan är outspädd. 

Hon har två ljuvliga personligheter som bodde hos oss några dagar när de var bortresta. Så härligt att få låna dem!

Men det blev problem, så snart hundarna blev själva rymde den här luringen hit, två dagar i rad. Det är inte alls bra och vägen hit är den största faran. 

Nu håller jag tummarna att han med hjälp av elstängsel håller sig hemma, men grinden och dörren står öppen här, i fall att....

Det är 40 km genom byn, skulle ni hålla det?

Sommarhälsning från mig och katten!

Neej, nu kom rymlingen hit igen.....! Lite skamsen men ändå glad och kroppen böjd som en ostbåge.

Och samma sak händer idag igen, hur kommer han igenom stängslet som toppats med el?

Olustig.

Det här är Zinja, en mycket speciell dam som är väldigt olustig över kylan där ute. Hon tror hela tiden att hon vill gå ut och säger till högljutt och ofta. Men så snart hon är ute vill hon in så klart!

Heta element är hennes favoritplatser och hon har flera bäddar vid fönstren. Det är tvättdags, först på höger sida och sedan den vänstra.

Noggrannt och på båda sidor, inget fusk här inte!

Färdig för att pröva på att gå ut igen...!

Gulligt av er att tänka på Leodin. Han sitter säkert inne i stugvärmen när jag jobbar och går i koppel på promenaderna när vi är utanför gården, tätt intill matte.

Kramar //Cia

Varg igen!

I natt har det varit en varg i hagen igen, om det nu är samma djur har jag ingen aning om. Tidigare år har den passerat och tagit rådjur kring Trettondagen. Men inte trodde jag att det skulle finnas varg här två nätter i rad! Precis där jag står har den varit. Då hade den fin utsikt över huset men det var säkert rådjur den var intresserad av.

Jag upptäckte de nya spåren när vi var i hagen för att spela fotboll, vargen har gått strax till höger bakom Leodin. Märkligt att bollen är mer intressant för honom än nattgamla vargspår.

Den har kommit över ån och följt rådjursspår in i hagen. Både varg och rådjur har det tufft nu med mycket snö och kyla. Mer behöver jag inte veta...

Men det är vackert också!

På gården känner jag mig rätt så trygg för vi inhägnade den, ca 3000 kvm, med viltstängsel för att hundarna skulle kunna röra sig fritt. Och Leodin ligger mest inne på lilla verandan när han nu är själv.

Önskar er alla en bra start på veckan och visst är det lite ljusare!

11 år.

( Leodin ca 8 veckor)

Idag fyller min älskade Leodin år! Jag hade nästan glömt (förträngt) det, men uppfödaren gratulerade och skickade bilden. 

För elva år sedan åkte min dotter genom halva Sverige för att hämta hem honom. En bordercollie som är avlad främst efter friska föräldrar med stabilt psyke och vallegenskaper. På köpet fick vi en otroligt klok och go hund även om det tog nästan två år för honom att bli vuxen. Mest kommer jag ihåg när han tuggat sönder inredningen i min dotters bil, på nolltid! 

Idag är han en pensionerad vallare som älskar att spela fotboll. Jag önskar han vore valp igen, jag skulle ta de där första jobbiga åren och han skulle få härja fritt i bilen också!
Hurra även för seriösa uppfödare!

Önskar er en fortsatt fin vecka!

Människan och djuren.

När jag äter frukost vill gärna Leodin sitta med i soffan. Jag tror han har full koll på vad och hur mycket jag äter. 

När jag frågar -sitter du och tigger? Då vänder han bort blicken och verkar vara upptagen med att kolla ut på gården.

Men, tigger du frågar jag igen. Då blir han generad och böjer ner huvudet. Av mig får han aldrig något vid bordet, men det finns andra...
Tekopparna hade jag sedan tidigare och den fina kannan och sockerskålen kommer från Fågel Blå.

Har ni sett att jag länkat till Animal Protector i högerspalten? För en hundralapp i månaden stödjer jag deras enormt viktiga arbete, en förändring till det bättre för många djur. Ett bidrag till att skydda djur från människans egoistiska behov av att roffa åt sig på andra arters bekostnad. Och då handlar det inte om frukost!

Kramar // Cia

Större och små fåglar.

Idag när jag planterade om blommor ute på verandan var det en fågel som flög in i rutan! Nej, det var inte den här anden utan en liten talgoxe. Jag hann före katten och efter lite vila kunde den flyga iväg.

Men rutorna är verkligen inte rena så den borde sett glaset! Så kom jag ihåg de gamla änderna.

De har hängt ute på olika platser i trädgården, det var bara att leta reda på dem. Jag har alltid trott det varit tre olika men nu såg jag att det är vingarnas vinklar som är olika.

Änder är inga rovfåglar men jag hoppas de håller småfåglarna borta från glaset.

Tack alla ni som så troget tittar in i G:a Affären! Nu när jag fått mer tid över funderar jag på en utlottning, kanske det blir kuddar igen.

Önskar er en fin kväll!

Kramar //Cia

Alla har vi våra laster.

Min älskade Leodin blir 11 år till hösten men nu jag ska avslöja att han ibland "snuttar! Så har han gjort sedan han var valp och så gjorde även hans mamma. Han håller om ett gosedjur, trampar och får en frånvarande blick.

Så snart jag är på loppis letar jag gosedjur för det duger inte när pälsen blivit lite hård.

Här var det nallens nos som var den perfekta snutten. Andra gånger kan det vara ett ben eller öra.

"Ja, vad är det för konstigt med det då!?"

Det händer att jag bär hög hatt också, kolla HÄR!

Snuttekramar från oss!