( photo Vanilla)
Idag är jag ledsen, min dotter har åkt tillbaka till Australien. Min systerdotter har efter ett år i USA som utbytesstudent flyttat till min mamma för att gå ett speciellt gymnasium. Jag är ensam igen med min hund och jag tycker faktiskt lite synd om mig själv... det blev så oerhört tomt efter mina älskade tjejer.
(photo Vanilla)
Avsked är inte så lätt även om jag vet att det kommer. Den fysiska närheten betyder så mycket, de kan fylla hela huset med sin närvaro, nu är det så tomt efter dem.
Trots det så gläds jag över att vi fick vara tillsammans denna sommar och vi hade många fina stunder. Jag är så stolt att de visar ansvar över sina egna liv på ett bra sätt. Min systerdotter bor inte alltför långt härifrån och min dotter når jag dagligen via Skype, på så vis känns det så mycket lättare.
(photo Vanilla)
Alla bilder är tagna av min dotter och jag tycker de är så vackra. Helt plötsligt kände jag igen mig! Hon har fotat häromkring midsommarnatten för ett år sedan.
25 kommentarer:
Underbara bilder!
Ja, jag tycker också lite synd om dig, det måste kännas lite ensamt.
Jag tänker på när jag bodde på andra sidan jordklotet för väldigt länge sedan, då fanns inte mobiler och inte datorer som det gör idag så kontakten med hemlandet skedde endast per brev.....och jag fick svensk dagstidning skickad till mig ibland och det var så häftigt. Men det var då det, nu har världen krympt en hel del. Tänk, Skype!!
Agneta kram
Vilka vackra bilder!
Förstår din saknad,,du får trösta dej med att du bor så vackert och att du kan skajpa!!!
Har du fått paketet????
Var burkarna hela`?
Ta ni hand om dej och ha det så bra
Kramar Kathrine
Gulle dig, bodde du närmare skulle jag våldgästa dig och försöka pigga upp dig. Förstår så väl att du måste sakna något hemskt, Australien är långt bort.
♥ kram till dig vännen
AnnaMaria
Australien är verkligen i andra änden på klotet..stackars dig!
kram
Australien är verkligen i andra änden på klotet..stackars dig!
kram
Trolska underbara bilder! Australien är verkligen långt borta..
Kramar Lily
Usch vad tråkigt..
Förstår att det känns tomt nu...
Stackare, men Skype hjälper nog lite..
Bildera är så vackra.. lite trolskt över dem... :)
Ha en fin helg
Kram Tina
Hua för höstmörker och ensamhet - men du, vi får försöka vända det till något positivt istället - höstmys och levande ljus. Tur att vi har tekniken att vara nära varann fast vi är långt borta rent fysiskt. Och så har vi ju bloggvärlden som ju iallafall har räddat många mörka och tysta kvällar för mig då mannen jobbade långt hemifrån. Bodde vi närmre kunde vi fika hos varann titt som tätt, sådana vardagsväninnor är guld värda....
Förstår att det käns tomt nu
Men vilken tur att du har din fina hund och att Skype finns .
Vi kanske kan fika någon gång !
Himla så fina bilder ....
Önskar din en fin helg
Kram Karina Linus och Spöket
Ja, avsked är alltid så sorgligt, förstår din känsla! Bilderna matchar verkligen sinnesstämningen.
Tröstande kramar från mig!!
Jeg vet hvordan du har det. Klem
Mörka men vackra bilder!
Du ska se att du snart har besök igen!!
.... och hunden är ju intre det sämsta sällskapet!?
Kram!
//Ingemar
Åhhh. kära vän då måste jag ge dig en stor kram...Så jobbigt, förstår att det blir tomt och tyst.
Du får tänka på allt trevligt ni har gjort under sommaren och njuta av de vackra, trollska bilderna din dotter har tagit.Tider går väldigt fort snart står de och knackar på din dörr igen.
Önskar dig allt gott!
Kram Raina
Vad jag känner igen din saknad och ensamhet, jag känner till och med igen den känsla jag får av din dotters vackra bilder :-).
Hela förra hösten var som ett enda långt mörker efter att sonen flyttade till Visby. Det blev så otroligt ensamt och hela huset kändes tomt på något sätt. Så här i efterhand förstår jag att jag nog mådde sämre än vad jag själv var medveten om, och jag begravde mig i jobb.
Nu får man försöka njuta av den tid man får ha barnen hemma hos sig och försöka känna en lycka i att de är så starka och trygga så att de kan stå på egna ben och leva sina liv långt långt hemifrån :-).
Många varma kramar
Bitte
Takk for koselige kommentarer på bloggen min. Hmm jeg tenker andre veien ...flytte til Sverige. Der er menneskene så ukompliserte og blide og så mange fine steder.Vi var nylig et sted som jeg tror het Olasfolk å så på en gård...kanskje når man blir pensjonist.. Du kan komme hit å kose med Bea når som helst... har gjesterom jeg ;>
Älskar dig mamma!
Jag har gråten i halsen. Jag tittar på dom fina bilderna och jag har så fin musik som jag lyssnar på.
Avsked är jobbiga.
Vi ska ha två visningar imorgon, annars hade vi kunnat åka till Lövparken i Fagersta. Vi MÅSTE göra det innan sommarn är slut.
Kramar från Yvonne
Förstår att det är ensamt och trist och tomt just nu. men tänk på så företagsamma barn du har som ser sig om i världen. Jag var sugen på Aus. i min ungdom men kom aldrig iväg och det ångrar jag faktiskt.
Tur att det finns Skype och tur att ni kommer ha så himla mkt att prata om när hon kommer hem.
Tröstekram. Marie
Förstår att du känner dig ensam. Bilderna är vemodiga och lite sorgliga, fast väldigt vackra. Man får hålla fast vid de fina stunderna, det kommer flera!
Kram Carina
Så vackra foton - du kunde ju göra sådana stora fototavlor av dem! Tänk på att ni har haft en fin sommar tillsammans då kanske det känns lättare. .-)
Kram
Sari från Puumuli
Avsked är absolut det värsta som finns. Stackars dig.
Vackra bilder, det är nästan så man skymtar älvor som dansar.
Önskar dig en fin söndag.
Kram
AC
Underbara bilder!Hon är en duktig fotograf din dotter!Förstår att du saknar jättemycket, australien är långt bort. Du får trösta dig med alla fina minnen som ni säkert har blivit rika av denna sommaren!Saknaden är ju alltid värst i början, snart kommer vardagen och då blir det lättare när det blir massa annat att tänka på!
En stor varm kram till dig Cia!
Kristina
Kram du fina!!!!
Så var det alltså dags för dej att ta avsked av din älskade dotter.Tiden går alldeles för snabbt... Tycker det var nyss du skrev om lyckan att ha henne här.
Att ta avsked är så oerhört smärtsamt och känslomässigt jobbigt.Men tyvärr hör det ju till livet.
Och samtidigt bekräftar ju smärtan att man uppskattar varandras sällskap.... Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar..
Varmaste kramar till dej ♥
Anneli
ojojoj så vackra bilder! Förstår att det blev ensamt! Hoppas det känns bättre nu! kraaam
Skicka en kommentar