Innanför de här vackra fönstren hade vi en längre tid både häst och får. Jag kan fortfarande komma ihåg hur rofyllt det var att vara häruppe med värmen från djuren, dofterna , deras tuggande och sörplande. Hur de hälsade på morgonen och hur ivriga de var att få komma ut. Att ha ridhäst tar en oerhörd tid och detta känns avslutat för min del, däremot skulle jag kunna tänka mig att ha några får igen. Dels för att hålla öppet, att sysselsätta vallhunden och för att få fin ull. Nu lånar jag ut hagarna till grannens hästar så de håller ängarna öppna./Cia
2 kommentarer:
Klart du ska ha får igen, vännen! Ridhäst tar tid, det har jag också insett så det går bort. Kanske om man får behov av en fyrhjuling på lite större ägor kan jag tänka mig en häst istället. Den ska se ut som Emils Lukas!
Vilka vackra fönster du har på ditt stall!
Eija
Grattis till verandan. Det är alltid svårt att komma igång! Du verkar ha ett fantastiskt hus!!
Allt gott!
Mari
Skicka en kommentar