måndag 28 januari 2013

Min önskan!


Det finns flera vägar hit och jag är på väg till er. 


Vi skulle diskutera om den stora granen skulle tas ned eller om den var tänkt som ett vårdträd.



Kanske får jag hjälpa till att måla förstukvisten med en bra linoljefärg.


När vädret tillåter skulle vi sitta ute och fika, länge och ofta.


Den fina stentrappan skulle rättas till och komma på sin plats.


Jag skulle kunna skära till glas till de tomma fönstren där uppe på vinden. Och ni skulle självklart låta ett fönster få vara, så att ugglan kan bo kvar.


På vintern när jag kommer den här vägen kan det vara oskottat men det är alltid upptrampat av både människor och djur. Ni ser mig på långt håll från köksfönstret.


Undrar om ni fortsätter att använda dasset, eller kanske det har blivit något slags förråd.


Jag skulle aldrig mer få tanken att bära hem några stenar varje gång jag går förbi ruinen. Den är inte "min" längre.


Säkert skulle jag hålla utkik och tipsa om begagnade fönster, med spröjs så klart.


Dörren skulle vara stängd under vintern men alltid stå öppen under sommaren.


Kanske jag skulle få vara med och röja en massa sly innan projekt orangeri påbörjas.


Jag skulle hjälpa till att plocka upp de slaggstenar som rasat från väggarna och de måste muras upp igen innan taket kommer på plats. Blir det plast eller har ni råd med glas?


Aldrig mer isiga fönster och inne i värmen skulle mina nya vänner bo, kanske det är Skorpan eller någon annan av er som brukar kika in på min blogg.

I drömmarnas värld är allt tillåtet!

Cia

24 kommentarer:

Monika sa...

Vilket underbart inlägg! Jag blir alldeles lyrisk. Nu sitter jag också här och drömmer... :o)

Tack bästa Du!

Ha en fin vecka!

Kram
Monika

Mina drömmars hus sa...

Underbara bilder och underbar text. Nu fick du att hamna i drömmarnas värld.
Kram
AC

Vit Hortensia sa...

En gård som behöver en kärleksfull hand och som har en behjälplig granne? :-)
Tack snälla Cia för kommentarerna på min blogg...och ja, du är helt rätt i geografin när du passerar "vårt" Hallstahammar på väg mot djursjukhuset. Vi bor för övrigt inte så långt från nämnda djursjukhus...gångavstånd.

Ha en härlig vecka!
Kram
Birgitta

Vardag och flärd sa...

Vilket fantasifullt och vackert inlägg! Drömma måste man göra! Hoppas det kommer några trevliga vänner och flyttar in!
Ha det fint!
Kram Eva

Catarina sa...

Åhh så lätt det är att drömma sig bort :) Så vackra bilder.
Ha de gott. Kram, Cat

Livet ... på Øvre Holt ! sa...

Så fin drøm og så nydelige bilder du har tatt ! Heldige du som passerer så mye fint på spaserturen din. God mandag kveld til deg ! Klem

Amelie sa...

Verkligen jättefina bilder! Blir väldigt inspirerad!
Kram Amelie

Villavägen 3 sa...

Men så fint! Jag är helt tagen, verkligen.

Chokladvillan 1910 sa...

Drömma kan man alltid göra, det kostar ingenting som min pappa brukar säga... haha härligt ! Jag älskar att drömma. Utan drömmar skulle jag inte kunna leva ! Skönt att de finns fler. ;) Njuter !
Må så gott i drömmarnas värld !
ram Anki

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det är synd att ingen bor i det fina huset, och vilka möjligheter med ruinen. Skulle kunna bli rena drömboendet, fast mycket jobb. Tänk om det är du som bor där en dag, man vet aldrig.
Stor kram
AnnaMaria

Ninni Persson sa...

Men å vad härligt du skriver,vilket dröm tillvaro att få ta tag i.
Stora kramen till dig.
Ninni

lisashus sa...

Vilken ljuvlig betraktelse! Ett gammalt öde hus kan väcka såna drömmar och tankar...!
Åh, så fint!
Kram
Lisa

Anonym sa...

Vilken poesi..
Så fint skrivet, visst vore det underbart om en sån vacker gammal gård fick komma till liv.
Varför står den öde...
Vilken dröm att få ta hand om den...
Kram Marie J

Blan betong och gammeldags pioner sa...

ooo vad spännande....ville inte det skulle sluta jag blev helt varm i kroppen o kunde riktigt se framför mig precis det du skrev...synd att sådana vackra hus står öde....det finns ett sådant vackert hus där jag bor....det är mitt drömhus..skulle det bli till salu någon gång så kanske....HA en underbar vecka kram från Maja

Anonym sa...

Så hedrande att få komma på tal som boende i detta underbara hus i en så vacker omgivning! Jag får fortsätta drömma vidare där jag nu sitter - vid fönstret i mitt 1870-tals hus och ser ut över milsvida skogar, berg och älv med en katt i knät:)
Kram Skorpan (din vän i etern:)

Vårt röda hus sa...

Åh, hoppas du får dom underbara grannar du förtjänar! Det är så synd om alla gamla hus som står där och väntar. Jaa, hoppas du snart får se att någon av oss flyttar in!

Tisdagskram Eva-Mari, som längtar till våren:)

Hajan sa...

SÅ UNDERBART DU SKRIVER, DET ÄR SOM
EN NOVELL ATT FÖLJA DIN BESKRIVNING.SÅ SYND ATT DET ÄR EN
ÖDEGÅRD,MAN BLIVER LITE BTAGEN AV VAD DU SKRIVER,TYVÄRR ALLT
KAN MAN INTE BEHÅLLA.TACK FÖR DIN VARMA OCH GOA BERÄTTELSE

KRAM/hAJAN

Ingemar Palbom sa...

Fantasin berikar!
Aldrig långsamt med den som ständig gäst!
Och ibland kan fantasin bli verklighet! Många gånger är det en själv som bestämmer!?

Kraam
Ingemar

Norr om Köpenhamn sa...

Tack för den lilla resan :) Så fint du har skrivit!
Hoppas att huset en dag blir väl omhändertaget....

Ha en fin onsdag!
Positiva kramar
Ulrika

Tidevarf sa...

Hej Cia,
*Ler* drömma måste man få göra och det som är så bra är att där finns ju inga begränsningar om hur man kan bygga och inreda.

Ha en underbar dag.
Kram
Anneli
ps. svar på din fråga så gick inte livspusslet ihop och då måste man tänka med hjärtat om vad som blir bäst.

Tuvull sa...

Underbart inlägg - sätter minsann fart på tankar, drömmar och funderingar :)

Kram

Ewa`s Galleri sa...

Fantastiskt inlägg , både text och bilder
ha en bra dag

barbro johansson sa...

Vilka härliga drömmar! Tänk om det kunde bli verklighet! Stället är ju otroligt fint, verkligen värt en ansiktslyftning av någon som vet hur man tar hand om gamla gårdar!
Tack för att du tar mig på intressant sightseeing!
Apropå tidigare inslag, så lider jag verkligen med din dotter och hennes fina vovve. Jag håller tummarna och kan inte tro annat än att det ska gå att ordna med hjälp av veterinärerna som har hand om fallet.
Kram!

Kristina sa...

Men åhh, vilket inlägg! Helt i min smak! Så vackert, tänk om någon någongång tar sig an den fina gamla gården. När jag såg ruinen så kom jag direkt att tänka på vår gamla gemensamma goa bloggvän Anneli, undrarde just hur det går med hennes projekt växthus/badtunneprojekt. Rätt vad det är kanske hon dyker upp igen, hoppas!
Kram Kristina!