Saknad...

Har precis kommit hem efter en jättetrevlig kväll med goda människor, god mat och mycket skratt i ett vackert hus. Jag mår bra men vet att jag ska vakna till den 11 maj och tankarna har börjat komma.

Det är årsdagen då min yngre syster så tragiskt gick bort. En älskad dotter, älskad mamma, älskad moster och älskad syster. Det är en dag vi borde vara nära varandra men det är världsdelar som skiljer oss åt. 

Årsdagen är den svåraste av alla under hela året. Minnena är större än sorgen, det är så vi brukar säga till varandra.  Just nu känns det svårt.

Jag letade efter blommor bland mina bilder men inga var tillräckligt vackra. De här bilderna visar mer hur det känns, just nu. Kanske nattens sömn ger mig styrka att möta morgondagen och mina älskade.

Varma kramar /Cia