tisdag 17 april 2012

Tankar under promenaden.


Den här promenadvägen går vi nästan varje dag, året om år efter år, min älskade hund och jag. Han blir tio år i november så det har blivit många vändor.


Vi går förbi den här gamla ladugårdslängan som är uppmurad av slaggsten. Från början när vi gick här var taket trasigt och förfallet gick därför snabbt, hela överdelen med takstolar och pärttak är nu borta. 
Även mellanväggarna har gett vika och idag finns inga rester kvar av bås eller annan inredning.
Stenväggarna har börjat rasa och naturen tar över mer och mer.


Det är vackert men tragiskt.


Så kommer mina tankar. Om jag tagit med mig några stenar varje gång jag gått förbi under mer än tio år, hur mycket av byggnaden skulle finnas hemma hos mig då? Skulle jag ha ett lagom stort orangeri med dessa vackra stenar? 
Är det stöld att ta lite då och då? Är det stöld att ta något som ingen bryr sig om?
Jag vet att det är så, jag äger inte denna ruin. Så synd att det inte stod på min gård, jag skulle ha uppskattat och räddat det som fanns kvar. Jag skulle ha ett jättestort orangeri! I min fantasi är i alla fall ruinen min!

Här är marken vit igen men fåglarna vet att det vår, jag hör massor av fågelkvitter.
Ha det bra goa vänner,
Cia

14 kommentarer:

Chokladvillan 1910 sa...

Förstår din dröm, ett orangeri !! Underbart fint skulle det bli med dessa stenar. Lite klätterväxter bland stenarna, mumma ! Skulle också vilja ha ruinen på min tomt... ;)
Ha en härlig dag !
Kram Anki

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Åh, förstår så väl hur du tänker, här kommer det en som vill rädda ruinen och så törs man inte. Kanske vet du vem som äger marken, om du frågar får du säkert börja bära sten.
Kramar
AnnaMaria

MariaPar sa...

Wonderful places. Thank you for your visit.
Bye

Designe sa...

Men oj så vackert!..och lite sorgligt oxå! Ja många stenar blir det! :) Åh, har du skaffat en sophora?!..en sån skulle jag oxå vilja ha..såå vacker..har sett att Kråke med Kråkan, slottet och krusidullerna har en sån! Jag måste ge mig ut på jakt! :) Ha en fin dag! Kram :)

lisashus sa...

Vilken otroligt vacker stenruin! Jag förstår om den är begärlig för dej! Ja, tänk, vilket orangeri det skulle bli...!
Lisa

Här är gudagott att vara ! sa...

Jag blir som du vemodig när jag ser gamla hus och ruiner som förfallit.
-Det kan bara vara en gammal lada som håller på rasa samman, som gör mej ledsen. -Det är mycket mer än en lada eller ett hus man ser...
- Skulle om jag var du ta reda på vem som äger den gamla ladugården, och sen är det ju bara att transportera lite sten ! ( Din dotter och systerdotter kommer ju hem i sommar ;))
- Förstod att du skulle höra våra skrik i söndags ;P Hoppas du får höra dom i kväll också!
Håll tummarna !
Varmaste kramar från mej !
Anneli

Tinas bo sa...

Bara såå vackert!!
Förstår dina tankar...
Håller med de andra, försök att reda på vem som äger det.
Skulle bli ett härligt orangerie... :)

Kram Tina

Blan betong och gammeldags pioner sa...

hej du fina! Jag hade tagit reda på vem som äger ruinen...sen hade jag frågat om jag fick "rädda" den....man kan ju inte få mer än ett nej! Tror det skulle bli ursnyggt som ett orangeri i din trädgård! Och tänk vilken historia bakom! Ha en fortsatt härlig vecka kram från Maja

Unknown sa...

Jättevacker ruin, ser hemskt bekant ut. När jag kollade så bor du ju i Bergslagen så det var inte så konstigt då. ;-)

Ligger något liknande i Allmänningbo men tror inte det är lika stort som det där, slagg stenar är det i alla fall.

Ha en mysig vecka i slaskvädret!

Kram,
Maria/Javabönan

Norregård sa...

Vilken vacker tanke...

Kram Malin

Vitspets sa...

Jag förstår dina tankar ...
Vilken vacker promednadväg du och din goa vän har . 10 år i November så blir det tårta :-)
Hoppas ni har en Härlig kväll
Kram Karina och Spöket

Norregård sa...

Tack för fina ord...♥

STENLYCKA sa...

Åhh.. Cia du måste börja nu ... fråga den som äger den om du får ta stenarna. Jag blir helt lyrisk när jag ser det vackra förfallna huset. Ja, jag vet jag är stentokig.....
Tänk vilket härligt orangeri det skulle bli hos dig!
Jag har kört mycket sten från åkrar och sten till min trädgård och ägarna har alltid varit så tacksamma att jag hjälpt till att forsla bort deras stenar. Jag fick faktisk hjälp av vissa som kom med lastare och kärra med större stenar till mig.
Gör ett försök med ägaren!!

Vacker promenad väg du har!
Ha en finfin dag!
Kram Raina

Katta sa...

Vilken vacker ödeplats! Sorg och vemod på samma gång som den är sagolikt vacker, tänk den som fick gå runt där med kameran :) Som några andra redan sagt kolla med ägaren så kanske du får ta med dej hela rasket, det skulle kanske glädja både dej och ägaren eftersom det ändå bara förfaller. Kram Katta