Prövar mig fram

Har satt upp fönster på skänken för att få en känsla hur det blir. Fönstret ska upp en bit men det känns rätt!

Från köket blir det ett genomgående fönster, lilla nyfikenfönstret ska bort, det här blir dubbelt så stort! Fniss.

Men något jag inte skrattar över är att jag tappat bort en krycka! Puts väck borta, och jag som enligt sjukgymnasten inte får gå med bara en. Känner mig avslöjad! Och den lånade rullatorn har jag lämnat tillbaka men jag har (två!) gångstavar, än så länge!

Trevlig helg!

En vanlig söndag i januari.

Ännu en kristallkrona hos mig, den är efter mamma och hänger i matrummet. Jag har inte lyckats koppla ihop det elektriska men tända ljus lyser också upp. Hm, först nu ser jag att den har dubbla ljusmanschetter!

Min benjaminfikus fäller blad, den brukar göra så innan den sätter fart igen. Konstigt att den över huvud taget lever då jag alltför sällan vattnar blommorna. Bara att ta sig runt med kryckor och en vattenkanna...!

Snart ryker det smutsiga nyfikenfönstret! Det blir en annan lösning i köket, men jag är fortfarande lite fundersam hur det ska lösas. Allt i köksskåpen ska tömmas och packas, jisses så mycket men skönt att få kasta lite också! Sedan ska adventsstakarna, det sista från julen packas ner. Har ni städat bort julen?

Tillslut bjuder jag på en bild med mig, min dotter skickade den alldeles nyss. Då var det ett annat och mycket större projekt! Att riva plåtfasaden och isolering fylld av råttskit och bon. Efter det blev det ny fasad och andra fönster. Phu, skönt att jag vågade mig på det! Nästan så jag glömt...

Önskar er en fin söndag!

Hårdträning!

Det är alldeles för kallt där ute! Solen visade sig i morse och jag tycker om att sitta här, äta frukost och samtidigt se skuggspelet på väggen.

Sedan är det varmt och skönt att sitta vid kakelugnen och elda, stearinljusen har brunnit ner och det är dags för påfyllning innan mörkret kommer.

Efter inlägget i oktober har jag knappt varit in i bloggvärlden...operationen gick bra men jag är en otålig person och har haft svårt att acceptera mina begränsningar. Efter sex veckor med kryckor kan jag säga att jag hatar dem! Redan tredje veckan hasade jag mig in i bilen och körde en sväng, jag var tvungen att känna på friheten!

Jag har många fina vänner som hjälpt mig med det mesta, allt från att hämta posten till snöskottning! Under de här veckorna har jag tränat på att ta emot hjälp. Inte så lätt, men mycket uppskattat från mig! 

Och ni fina vänner i bloggvärlden som skrivit hälsningar, tack!

Energin börjar så smått komma tillbaka och jag lever upp när det händer något i huset. Nästa vecka kör jag igång med att tömma skåpen i köket, och med hjälp! De gamla fönstren ska ersätta skåpluckorna, spännande!

Ja då fortsätter jag träna fysiskt, att ta emot hjälp och att bli mer tålmodig...

Kram /Cia