Det finns flera vägar hit och jag är på väg till er.
Vi skulle diskutera om den stora granen skulle tas ned eller om den var tänkt som ett vårdträd.
Kanske får jag hjälpa till att måla förstukvisten med en bra linoljefärg.
När vädret tillåter skulle vi sitta ute och fika, länge och ofta.
Den fina stentrappan skulle rättas till och komma på sin plats.
Jag skulle kunna skära till glas till de tomma fönstren där uppe på vinden. Och ni skulle självklart låta ett fönster få vara, så att ugglan kan bo kvar.
På vintern när jag kommer den här vägen kan det vara oskottat men det är alltid upptrampat av både människor och djur. Ni ser mig på långt håll från köksfönstret.
Undrar om ni fortsätter att använda dasset, eller kanske det har blivit något slags förråd.
Jag skulle aldrig mer få tanken att bära hem några stenar varje gång jag går förbi ruinen. Den är inte "min" längre.
Säkert skulle jag hålla utkik och tipsa om begagnade fönster, med spröjs så klart.
Dörren skulle vara stängd under vintern men alltid stå öppen under sommaren.
Kanske jag skulle få vara med och röja en massa sly innan projekt orangeri påbörjas.
Jag skulle hjälpa till att plocka upp de slaggstenar som rasat från väggarna och de måste muras upp igen innan taket kommer på plats. Blir det plast eller har ni råd med glas?
Aldrig mer isiga fönster och inne i värmen skulle mina nya vänner bo, kanske det är Skorpan eller någon annan av er som brukar kika in på min blogg.
I drömmarnas värld är allt tillåtet!
Cia