Mitt hus har en fin rödfärgad fasad i trä. Men så har det inte alltid varit, den vidriga plåtfasaden revs för fyra år sedan. Så äntligen, i helgen blev jag av med resten av dessa plåthögar och annat skrot.
Tungt, vasst och ett skrammel som fick hästarna i hagen att reagera, men ganska snart fortsatte de att klia varandra.
Så kom kom ösregnet! Vägen blev hal och det blev omöjligt för lastbilen att ta sig fram.
Trots lite irritation över den sönderkörda vägen kunde jag inte låta bli att fnittra lite, vilket ekipage!
Äntligen kunde den gamla lastbilen från 1962 köra iväg med bråten. Och jag är lättad!
Sedan jag flyttade hit har huset varit med om en hel del förändringar, om ni vill kan ni läsa mer om det HÄR.
Och tack för era kommentarer i förra inlägget. Just nu är jag helt ledbruten efter dagens jobb men sedan jag vilat en stund ska jag kika in hos er.
Jag önskar oss en bra start på nya veckan!
Cia








